Följande text har tio år på nacken och behöver av förklarliga skäl en liten uppdatering...
Wåxnäs Bowling Club (WBC) bildades 1969. Verksamheten bedrevs i X-näshallen, lokalen under Wåxnäs Stekhus. Från början hade WBC både manliga och kvinnliga medlemmar men efter några år ville damerna få en egen sektion. Det beslöts då att WBC skulle delas upp i en herr- respektive damklubb. Herrarna behöll namnet Wåxnäs BC medan damerna "blev" BK Wåxnäsflickorna. Många profiler Många duktiga bowlare har setts i WBC:s matchdräkt sedan starten och klubben kan stoltsera med att ha haft såväl svenska mästare som junior EM-mästare som medlemmar. En person som betytt oerhört mycket för WBC, ja för hela bowlingkarlstad, är Bror Larson. En legend inom bowling-Sverige både som spelare men framförallt som ledare. Bror var under lång tid hallföreståndare på X-Näshallen fram till det att han avled för några år sedan. Dessutom var han naturligtvis medlem i WBC. I början av 80-talet Beslöt sig Kurt "Jubal" Lundqvist för att det var dags att varva ned lite från elitbowlingen. Hans val föll på WBC som på den tiden tillhörde mittenskiktet i div 3. Jubal hade vid det laget hunnit med att bl a få priset för "best sportmanship" vid World Cup-tävlingar i Asien några år tidigare. Dessutom hade han varit med i Taifuns storhetstid i slutet på 70-talet. Klubben växer Med Jubal i klubben ökade medlemmarna till att i mitten på 80-talet nå en topp vid ca sextio stycken. Klubben ökade inte bara i kvantitet utan även i kvalitet, detta ledde till att klubben säsongen 85-86 vann 3:an och kunde ta steget direkt till div 1. (eftersom förbundet samtidigt gjorde en serieomläggning.) De följande åren etablerade sig WBC som ett stabilt mittlag i div 1. Man kunde dessutom knyta Allan Hansen, svensk mästare 1984, till klubben. Trots att Jubal 1989 valde att åter satsa i Taifun och elitserien, ökade klubbens slagstyrka från år till år. WBC växte om "storebrorsklubben" Almen och blev plötsligt ett topplag i div 1. Allsvenskt spel Efter att ha blivit 2:a i serien två år i rad kunde Wåxnäs BC 1993 uppleva dess dittills största sportsliga framgång. Seger i div 1 och därmed uppflyttning till Allsvenskan. Där skulle man bl a få möta Taifun som samtidigt trillat ur elitserien. Trots att WBC tappade ett par nyckelspelare lyckades man klara nytt kontrakt. Säsongen därpå var det dags igen, ytterligare ett par spelare lämnade klubben. En kämpainsats räckte inte till i den hårda konkurrensen. Klubben åkte på sin första degradering någonsin. Efter 26 år utan att ha åkt ur en serie! Ett vägskäl WBC stod vid ett vägskäl: Skulle man satsa på topp eller bredd? Man hade tappat spelare under flera år och andra klubbar ryckte i WBC:s bästa spelare. Skulle man vara kvar som elitklubb krävdes ett byte av hemmahall! Efter omröstning stod det klart att Idrottshuset blev den nya hemmahallen för WBC. I samband med flytten valde många att spela kvar på X-näshallen men större delen av A-laget följde med till Sundsta. (Med facit i hand gjorde man helt rätt och medlemsantalet stiger nu igen.) På Idrottshuset Säsongen 95-96, första året efter flytten belades en 8:e plats i tabellen. Trots detta klarade man sig kvar med en hårsmån eftersom seiesystemet skulle göras om och hela 7 av 15 lag flyttades ned till div 2 (mot normalt 3st). Även 96-97 slutade laget 8:a i tabellen. Tyvärr så verkställdes del två av serieomläggningen vilket medförde att 8 av 15 lag sparkades ned till tvåan. Alltså div 2 för WBC för första gången sedan 1985-86. Trenden har vänts Serievinst med 4 poäng och stor pluskvot efter att ha vunnit 24 av 28 matcher! Ja, det blev facit efter säsongen 97-98 i div 2. Två år i ettan blev det denna gång efter en ganska hyfsad sejour. En poäng till och vi hade varit kvar i ettan. Duktigt B-lag Trots att det skrivits mycket om A-laget i den här spalten måste det poängteras att reservlaget hör till de bättre i regionen, och har så gjort de senaste 15 åren! Seger i reservlagsserien de två senaste säsongerna och endast tre förluster på två år tyder på kraft. B-laget har i stort sett vunnit sin serie vartannat år sedan 1983. Utan stöd från dessa killar hade inte A-laget kunnat spela så bra!
